Jeanette Winterson’s 10 Tips on Writing – Brain Pickings

via Jeanette Winterson’s 10 Tips on Writing – Brain Pickings

Har du också ett kreativt yrke eller vill ha ett kreativt yrke? Jeanette Winterson har 10 regler som rör hennes arbete som författare, som jag tycker stämmer jättebra in på det här med att vara bildmakare också. Jag citerar:

  1. Gå till ”jobbet”. Disciplin tillåter kreativ frihet. Ingen disciplin ger din ingen frihet.
  2. Sluta aldrig när du har fastnat. Du löser kanske inte problemet, men vänd dig om och gör något annat. Undvik att sluta helt och hållet.
  3. Älska det du gör.

Hon har sju andra punkter också – men du får läsa artikeln på Brainpickings för att få reda på dem.

Älska det du gör!

Fartgupp eller möjligheter

Det senaste året har inneburit en hel del avslut för mig. Det har varit bra avslut, missförstå mig rätt. Jag har själv avslutat mycket av mitt digitala liv. Jag har hälsat på gamla vänner och kunnat släppa ”tänk om”-tanken som gärna dyker upp när jag minst anar det och skapar fartgupp på min livsstig.

Ett svårt fartgupp har varit att jag under hösten varit så stressad så den hjärna jag hade efter min stora vidbrändhet för säkert 20 år sedan inte längre är sig lik. Enligt vissa så kan just hög stress ha effekter på hjärnan som liknar hjärnskador. Jag lyckades ändå gå en utbildning på högskolan – ända tills nu.

När jag i höstas sökte och kom in på en efterlängtad masterutbildning så kom fartguppet vid första stora inlämningen – förmågan att formulera mig var begränsad och förmågan att hålla olika texter i huvudet under tiden jag skrev var nästintill omöjlig. Det var med stor sorg jag fick hoppa av.

Nu skulle ju vän av ordning kunna tro att jag i det läget kontaktar vården och ordnar sjukskrivning. Nehej då. Men jag går ner i arbetstid och bestämmer mig för att måla mera, eftersom jag i mitt arbete har märkt hur bra det är just som ett verktyg för att läka utmattningsbesvär. Ett halvår ger jag mig själv, och jag njuter varje sekund med penseln.

Nu kommer nästa fartgupp.

Efter en tid med migrän och illamående får jag nu plocka ihop mina oljefärger och ta ner grunderna jag har gjort för att bli bättre på allaprima-måleri med olja. Jag blev färdig med ett litet stilleben i olja på kartong men de andra bilderna blev inte färdiga.

oljemålningar på tork

oljemålningar på tork

Mina elever kommer att bli glada – de får material som jag inte längre kan använda att öva med. Jag själv får gå vidare till andra material.

oavslutad process

oavslutad målning

Det känns sorgligt – men var inte helt oväntat. Just i år har livet bestämt sig för att jag ska skala av det jag inte behöver och ta fasta på vad jag behöver. Nu är ju jag – efter att jag har fått vara lite ledsen – en kvinna som tänker: when life gives you lemons – make lemonade. Jag är till och med en sådan kvinna som gillar citroner – som du redan har sett i mitt stilleben med amaryllisen ovan. 🙂

Så nu har jag tagit fram nästa material som jag älskar men inte använt på länge; äggtempera. Jag har ju till och med ett par dagar kvar på lovet för att hinna upptäcka om det här är ett material jag fortfarande kan använda. Samtidigt letar jag efter en ny kollega som inte ännu är allergisk mot sitt arbete medan jag återvänder till mina digitala yttryck.

Än så länge kan jag känna glädje i att skriva lite på bloggen och måla lite digitalt… Citronsaft!

SparaSpara

SparaSpara

Att göra nya saker

Just nu håller jag egentligen på att uppdatera min webbplats. Jag gör det för att jag har en distanskurs i projektarbete och i kursen ingår att deltagarna ska göra sin egna webbplats och använda den som en del i utvecklingen av sitt projekt och kanske sitt liv som arbetande konstnär. Jag har varit sorgligt lite engagerad i min egen webbplats under året som har gått. Det är svårt att entusiasmera deltagare när de befinner sig på distans.

För att engagera i min undervisning, så använder jag ateljésamtalet som samtalsforum. Som lärare på distans så undersöker jag om man med framgång kan lyfta ut ”ateljésamtalet” och låta det ske på distans. Hur gör man det? Är det bara skrivna samtal? Är det samtal via telefon eller Skype? Finns det fler sätt? Hur ser man enklast bilderna som man ska diskutera? Hur gör jag om jag ska göra en snabb skiss och tala om komposition samtidigt? Hur gör jag om deltagaren inte kommunicerar eller delar med sig?

Jag har inte hittat någon litteratur som täcker in ateljésamtalen i distansundervisningen, men jag har hittat böcker som handlar om att engagera distanselever.

Böckerna jag hittat är skrivna av Rita-Marie Conrad och J. Ana Donaldson och de heter: Engaging the Online Learner – Activities and Resources for Creative Instruction och Continuing to Engage the Online Learner – More Activities and Resources for Creative Instruction. Båda finns att köpa för en billig penning som e-böcker, om du är intresserad.

bild på böcker

Efter att ha skumläst en smula ser jag att de här författarna skriver att många gånger hänger det på att engagera deltagarna så att de både blir självgående och sedan börjar samarbeta på distans. De fortsätter med att ge exempel på övningar som hjälper till att göra detta: allt ifrån så kallade ”isbrytare” till övningar som leds helt och hållet av deltagarna själva. Både asynkron och synkron undervisning. Detta stämmer mycket väl överens med vad som är bra i ett klassrum.

De skriver också att på distans lär man sig bäst tillsammans eftersom man i grupp får många ingångsvinklar på ett område. Kan man sedan koppla verklig erfarenhet och aktivitet till reflektion så blir lärandet mer genomgripande. Ju fler idéer och tankar deltagarna delar med sig desto större engagerat lärande. Man lär sig bäst när man konstruerar sitt eget lärande. Det är också en orsak till varför ateljéundervisning kan fungera så bra.

Det här är ingen nyhet för folkbildningen, i alla fall tycker jag att det är just det här vi håller på med – engagemang i både Närundervisning och Distansundervisning. Tänk att forskare i USA har upptäckt samma sak!

Hur kan jag nu entusiasmera mina deltagare till att börja publicera sig på webben och att tycka att det är roligt? Paradoxalt nog så är många konstnärer rätt introverta och att i det läget våga skriva eller dela med sig av konstnärliga processer kan vara närapå oöverstigligt. Det har förmodligen mer med attityd och ”grit” att göra. Lite jävlar anamma och fokus och några dagar senare så är jag rätt nöjd med grunden till min nya webbplats. Hade det inte varit för en deltagare så hade jag inte hittat den här behändiga gratis-mallen på WordPress heller.

Jag gör saker för att lära mig hur man gör dem, inte för att jag kan. Nu gäller det att få andra att våga göra samma sak.

stor bild på gamla kungsträdgården

Det var roligare förr

… att lära sig saker. Jag menar innan internet och Google. Förr så fick man gå till bokhyllan – om man hade någon – och titta efter en uppslagsbok – om man hade en – och slå upp ordet man ville lära sig mer om exempelvis ordet kvalster. Jodå, jag erkänner att det tog längre tid än att googla det, men jag lärde mig mycket mer.

225px-Trombidium_holosericeum_(aka)

Kvalster

Jag tittade efter ordet kvalster, men medan jag bläddrade i boken så såg jag en bild på en kutter (som naturligtvis kändes lite trevligare än ordet kvalster) och jag lärde mig att det var ett mindre segelfartyg med en mast och ett bogspröt.

Medan jag slog upp ordet bogspröt så fastnade jag på vägen i en liten artikel om Humphrey Bogard och funderade på varför filmer kallades för hårdkokta precis som ägg.

bild på kutter (båt)

Kutter

Förr lärde jag mig massor av oväntade saker under tiden som jag tog reda på att kvalster är små spindeldjur och att bogspröt är något som skjuter ut i fören på ett fartyg. Dessutom så insåg jag rätt snabbt att om jag ska ta reda på mer saker om hårdkokt film så behöver jag titta efter filmgenrer istället för ordet hårdkokt, och sökandet blev ett äventyr.

Nu förstår du kanske varför jag tycker att det var roligare att slå upp söker förr. Jag vill nämligen ha mer än de bästa träffarna kring ett sökord. Jag skulle vilja lära mig olika saker på vägen till det jag ska slå upp. Saker som jag inte skulle komma på själv. Att vara allt för effektiv när man ska lära sig nya saker motverkar själva syftet med att lära sig, för att inte tala om hur trist det blir.

Folkbildning – ja all utbildning faktiskt – är lite grand som att slå upp saker i ett uppslagsverk. Under tiden du ska lära dig om det som du har tänkt dig så har du samtidigt blivit lite mer bildad i andra områden som du inte hade tänkt. Till exempel; filmer, båtar, Humphrey Bogart och ägg.

Om vi hela tiden lär oss det som vi har tänkt oss och inget annat så missar vi en hel del; det vi inte kan förutse. Det som kanske kan kallas själva klistret i utbildningen: bildningen. Om vi bara skulle lära oss det vi skulle kunna förutse eller det som vi tror att vi vet så får vi ingen särskilt bra utbildning för framtiden.

För egen del så gillar jag bilderna i bildningen. De hjälper mig att komma ihåg vad jag lär mig. Skulle du vilja uppleva lite bild-bildning så kan jag rekommendera FlickR Commons. Där håller man på att samla foton från hela världen. Bilder som inte har någon särskild copyright och som du därför kan använda i många sammanhang. Där hittade jag bilden på kuttern ovan.

foto på Kungsträdgården förr

Kungsträdgården förr

På FlickR Commons kan du hitta foton på personer, platser och miljöer från hela världen. Museer och även Kungliga Biblioteket har lagt ut foton ur sina samlingar på FlickR Commons. Använd dem i din undervisning eller bara när du letar bilder till dina blogginlägg.

Skulle du inte ha råd att resa jorden runt i sommar kan du börja på Library of Congress för att komma till Stockholm:

Det är lite mer en resa i tiden än något annat. Men jag slår vad om att du inte väntade dig det, och det är definitivt trevligare än kvalster.

SparaSpara

Asociala medier

Jag har gjort det onämnbara. Jag har avslutat mitt Twitterkonto. Jag har sagt upp mitt Facebook-konto. Det här är två konton som kräver en viss insats från mig; jag behöver med jämna mellanrum gå ut på nätet och se vänners och bekantas aktivitet eller respons på min aktivitet. Dessutom ska jag se annonser som är ”utvalda” för mig.

 

Phu.

Eftersom jag gillar teknik, men avskyr reklam, så är valet lätt. (Jag såg också filmen The Net med Sandra Bullock och nu The Circle som tog sociala medier till en helt ny nivå… hu.) Jag tog ett asocialt beslut; jag skar ner på mina sociala medier.

Du som läste mina inlägg på Facebook har sett att jag har KonMari:at sen sommaren. Det betyder att jag rensar ut saker jag inte har glädje av. Det är lätt när det gäller skor, kläder och gamla lakan. Det är till och med lätt när det rör böcker.

Det är svårare när det rör människor, eller ger intryck av att det rör människor. Någon i min vänktrets sa: det är som att slänga ut sin adressbok. Men vet du. Jag har en adressbok och där finns mina vänner. Både i analog och digital form.

Vi har blivit så upptagna med marknadsföring av oss själva; syns du inte så finns du inte. Nå jag finns – det är till och med lätt att hitta mig. Jag har en blogg. Jag nätverkar på LinkedIn. Jag behåller till och med mina konton på FlickR, Pinterest och YouTube eftersom jag där delar det jag delar här: film, tips, konst och foton.

Jag mejlar och skickar flyttkort när jag flyttar. Jag behåller min mejl. Du når mig där, om du vill.

Jag finns också i levande livet; eller IRL. Träffa mig här.

Uppmuntrande

Har idag hittat en underbar webbplats som har modeller för dig som tecknar. Och JA, det är verkliga modeller, inte superhjältar eller modeller för mode.

real-model-template-0001

Verklig modell.

Webbplatsen heter Tracing Real Body Models och finns här på WordPress. Ibland blir man glad för det lilla som leder framåt. Visst vill vi lära våra elever att se på riktiga människor, men i avsaknad av detta så kanske den här webbplatsen kan hjälpa till.

Idag är fröken glad!

SparaSpara

SparaSpara

Bild&Konst

Nu är det dags för ett nytt läsår och som lärare går jag in i en helt ny växel. Vad vill jag med året? Vad vill jag vara entusiastisk över? Hur gör jag för att lära ut och hur gör jag för att deltagarna ska lär in? Hur gör jag praktik av teorin?

bild på sandstrand på kvällen

Folkhögskolan i kvällssol

Det är lätt att bli entusiastisk på en folkhögskola. Jag har tur och trivs med mitt jobb.

I år kommer utmaningen av att göra flera saker samtidigt. Hur gör jag för att sprida material på ett bra sätt till flera klasser. Det är här min webbplats kommer in.

I flera år har jag tänkt att här ska jag lägga allt fiffigt, utvecklande och bra jag har hittat kring mitt ämne. Det är här jag delar av mig av mig som bildlärare. Du kommer att hitta det under kategorin bildochkonst om du är elev/deltagare och kategorin bildpedagogen om du är lärare. Vissa är samma oavsett vilken kategori du tillhör.

Jag hoppas att de uppgifter och insikter jag delar med mig av kan inspirera ditt eget kostnärskap och lärarskap. Det börjar idag! Carpe Diem.

Lek med färg och dator

Kom i håg leken

Läser just i Lärarnas tidning om hur viktig barnens lek är för deras utveckling och jag tänker tillbaka på ett samtal jag hade i en färgaffär med en expedit om hennes dotters inblandning i att tapetsera om sitt rum.

Just den dagen hade jag sett hur svårt en av mina vuxna deltagare hade att klippa ett papper rakt. Vi försökte tillsammans hitta en strategi som skulle ge honom en möjlighet att klippa själv. Vi prövade olika saxar och olika knivar. Med och utan linjal. Kan man börja med att dra en linje med blyerts eller kanske baksidan av en kniv för att få en linje att följa? Vilket är lättare, vilket är svårare. För mig var det lätt att undersöka, för min deltagare var det svårare. Hans mindset handlade om att det skulle bli rätt från början och att varje ny prövning var ett nederlag.

När jag sedan kom in färgaffären och diskussionen om att barn inte kan hjälpa till vid tapetsering så nådde jag en gräns. Plötsligt hör jag hur jag säger: snälla du, låt din dotter vara med i det praktiska så att hon inte behöver använda sitt studielån till att lära sig klippa och klistra. Det finns bättre sätt att använda pengarna på och det blir dyrt för både henne och samhället om hon inte har fått motoriken till detta tidigare i sitt liv. 

Vi ser på varandra i färgaffären och ler lite. Kommer överens om att det går att tapetsera om – och måla om – och att lärandet i detta görande är värt mera än att det ska bli fint direkt.

Det finns vissa saker som jag märker att jag brinner för. Vissa övertygelser som är så starka att mitt vanliga filter till återhållsamhet bara inte fungerar. Det handlar om att vara snäll, visa hänsyn, hjälpa andra, pröva nya saker, försöka igen, se vad man kan lära sig och framför allt leka. Låt oss hjälpa varandra att växa genom leken.

Det här med att klippa är intressant. Jag har två favoritklippare i mitt flöde; dels Karen Bit Vejle:

Bit in action from Karen Bit Vejle on Vimeo.

Och så Nicole Belanger Smeltzer – vars collage-serier fick mitt hjärta att glädjas. Se mer på https://themiddlestsister.com/ och https://nicolesmeltzer.com där hon har mer av sin kreativitet.

Så lek lite idag. Det är ju påsk och fredagen är lång.