Att göra nya saker

Just nu håller jag egentligen på att uppdatera min webbplats. Jag gör det för att jag har en distanskurs i projektarbete och i kursen ingår att deltagarna ska göra sin egna webbplats och använda den som en del i utvecklingen av sitt projekt och kanske sitt liv som arbetande konstnär. Jag har varit sorgligt lite engagerad i min egen webbplats under året som har gått. Det är svårt att entusiasmera deltagare när de befinner sig på distans.

För att engagera i min undervisning, så använder jag ateljésamtalet som samtalsforum. Som lärare på distans så undersöker jag om man med framgång kan lyfta ut ”ateljésamtalet” och låta det ske på distans. Hur gör man det? Är det bara skrivna samtal? Är det samtal via telefon eller Skype? Finns det fler sätt? Hur ser man enklast bilderna som man ska diskutera? Hur gör jag om jag ska göra en snabb skiss och tala om komposition samtidigt? Hur gör jag om deltagaren inte kommunicerar eller delar med sig?

Jag har inte hittat någon litteratur som täcker in ateljésamtalen i distansundervisningen, men jag har hittat böcker som handlar om att engagera distanselever.

Böckerna jag hittat är skrivna av Rita-Marie Conrad och J. Ana Donaldson och de heter: Engaging the Online Learner – Activities and Resources for Creative Instruction och Continuing to Engage the Online Learner – More Activities and Resources for Creative Instruction. Båda finns att köpa för en billig penning som e-böcker, om du är intresserad.

bild på böcker

Efter att ha skumläst en smula ser jag att de här författarna skriver att många gånger hänger det på att engagera deltagarna så att de både blir självgående och sedan börjar samarbeta på distans. De fortsätter med att ge exempel på övningar som hjälper till att göra detta: allt ifrån så kallade ”isbrytare” till övningar som leds helt och hållet av deltagarna själva. Både asynkron och synkron undervisning. Detta stämmer mycket väl överens med vad som är bra i ett klassrum.

De skriver också att på distans lär man sig bäst tillsammans eftersom man i grupp får många ingångsvinklar på ett område. Kan man sedan koppla verklig erfarenhet och aktivitet till reflektion så blir lärandet mer genomgripande. Ju fler idéer och tankar deltagarna delar med sig desto större engagerat lärande. Man lär sig bäst när man konstruerar sitt eget lärande. Det är också en orsak till varför ateljéundervisning kan fungera så bra.

Det här är ingen nyhet för folkbildningen, i alla fall tycker jag att det är just det här vi håller på med – engagemang i både Närundervisning och Distansundervisning. Tänk att forskare i USA har upptäckt samma sak!

Hur kan jag nu entusiasmera mina deltagare till att börja publicera sig på webben och att tycka att det är roligt? Paradoxalt nog så är många konstnärer rätt introverta och att i det läget våga skriva eller dela med sig av konstnärliga processer kan vara närapå oöverstigligt. Det har förmodligen mer med attityd och ”grit” att göra. Lite jävlar anamma och fokus och några dagar senare så är jag rätt nöjd med grunden till min nya webbplats. Hade det inte varit för en deltagare så hade jag inte hittat den här behändiga gratis-mallen på WordPress heller.

Jag gör saker för att lära mig hur man gör dem, inte för att jag kan. Nu gäller det att få andra att våga göra samma sak.