Återkoppling

Häromdagen funderade jag över lärande och vad det är som gör att någon lär sig. Sedan arbetade jag mig igenom höstens tidningshögar i bokhyllan och läste om respons i novembernumret av Pedagogiska Magasinet – den tidning jag får från mitt fackförbund. Det pågår mycket forskning om hur vi ska göra skolan bättre och utvecklas som lärare.

feedback

När jag gick min lärarutbildning för evigheter sedan talade vi mycket om att lära ut och att motivera. Jag hade turen att ha Lars Lindström som lärare på BI på Konstfack innan han blev professor i pedagogik på Lärarhögskolan. Vi lärde oss att använda samtalet (det sokratiska samtalet) i lärande, genom att uppleva och använda samtalet i seminarier kring texter vi skulle läsa in.

Det här fascinerade mig oerhört. Jag upptäckte att jag genom dialogen kom närmare mitt eget och andras lärande. Genom omedelbar respons, genom frågor och reflektion kunde jag uppleva hur jag själv lärde mig mera än vad jag hade gjort när jag läste texterna på egen hand. Jag har aldrig glömt det – jag fick en känsla av att jag kunde lära mig trots allt.

Som bildlärare är jag försiktig med respons. Särskilt försöker jag undvika att kommentera processer just när de pågår – i skapandemomentet – då de stör mer än hjälper.  Jag har dessutom mer och mer märkt att en automatisk respons jag har som kommenterar utseendet på det jag ser sällan ger den effekt jag föreställde mig utan tvärtom stressar och upprör – hindrar skapandeprocessen. Om jag däremot ger beröm och specifik feedback kring elevens process så ökar lärandet och nyfikenheten. Om jag ställer autentiska frågor kring processen ökar lärandet än mer. Om eleven själv ställer frågor så har vi nått full jackpott och det kan inte bli bättre.

Nu börjar jag förstå hur det hänger ihop. Professor Carol Dweck beskriver i sin bok ”Mindset” de olika tänkesätt vi har: vi har antingen ett utvecklande tankesätt, eller ett låst tankesätt. De barn som får feedback kring sin karaktär snarare än sin process verkar utveckla ett låst tankesätt. Med ett låst tankesätt tror man mer på talang än utveckling. Beroende av vilket tänkesätt vi har kommer vi ha olika förväntningar på vad som är möjligt eller omöjligt att lära sig och hur vi hanterar misslyckanden. De som får feedback kring sin process, kvaliteten i processen – det de gör och hur de gjort det snarare än det de är alltså – verkar utveckla ett tankesätt där de blir nyfiket undersökande och mer motiverade att fortsätta lära sig.

Kan du föreställa dig hur intressant det här är? Särskilt för en bildlärare som hela sitt liv har fått kopplat konstnärskap till talang snarare än till övning och arbete. Eftersom jag själv aldrig tyckt jag har haft särskilt mycket talang – det var alltid andra som hade mer – så har jag hela tiden fått jobba för ”min” konst. Hårt arbete ger mer än både tur och talang och är förmodligen anledningen till att både ”tur” och ”talang” finns – det är jag övertygad om.

Nu har Alva Appelgren disputerat med resultatet av sin forskning där hon undersökt vad som händer i hjärnan vid de olika typerna av beröm och feedback. Processberömmet gjorde att försökspersonerna lärde sig uppgiften snabbare och var mer motiverade att fortsätta. Du kan läsa hela artikeln på Pedagogiska Magasinets webbplats.

Hur gör du? Ger du dina barn uppmuntran kring deras karaktär eller kring deras process? Talar du om för dem att de är smarta och duktiga oavsett vad de gör – eller säger du till dem att du är nöjd eller glad över att de arbetat så hårt med matten eller fortsätter att undersöka på hur många sätt de kan teckna en elefant eller att de organiserat oredan i sitt rum? Talar du till dem eller med dem?

Hur gör du som är lärare? Hattie & Timperly (2007) tar i artikeln The Power of Feedback, upp det faktum att det finns tillfällen när feedback helt bör undvikas. Kanske samtalet då kan vara vägledande så att processen inte stannar? Jag vet inte och blir nyfiken på att läsa hela artikeln. Jag har laddat ner den digitalt så den tar i alla fall inte plats i bokhyllan.

Det gröna häftet om Mortimer Adler och den sokratiska metoden har jag inte kvar, tyvärr, inte ens digitalt. Det slängde jag nog vid en annan utrensning 😉

Något annat som är intressant är allt man lär sig när man egentligen städar. Fast det får bli ett annat inlägg.